Morgontrafiken från min ballkong

Det första jag ser när jag vaknar

Limbo

Nu vet Trolle varken ut eller in. Det började igår då han kände sig ytterst ödmjuk inför att Karin skulle träffa sin kompis Henrik. Trolle fantiserade tvångsmässigt om hur Karin och Henrik skulle få till det. Han väntade hela kvällen med att höra av sig för att inte verka desperat. Men innan han la sig skrev han "god natt" och att han hoppats att Karin haft en bra stund med Henrik. Trolle stängde inte av mobilen direkt och efter några minuter kom ett god natt-sms tillbaka och att Karin trodde att hon och Trolle skulle ses nästa dag.

Nästa dag ringer Trolle Karin kl. tio. De kommer överens om att träffas på Bragegården kl. tolv för att spela whist. När Trolle kommer till Bragegården är Ola och Berra redan där, så det blir perfekt om Karin kommer snart tänker Trolle och ringer henne för att kolla om hon är på väg. Hon är fem minuter ifrån Brage. Karin och Henrik spelar på samma lag mot Ola och Berra. Karin och Henrik vinner stort.

Och så går lördagen på Bragegården. Alla har roligt och när Trolle och Karin sitter bredvid varandra så möts deras knän. Trolle njuter, och han tror att Karin också gör det, för de liksom pressar sina knän mot varandra. Karin gillar att ta på Trolle. Och just denna dag så har inte Trolle några problem med det. Han till och med njuter och ger henne en riktig kram.

När Magnus stänger Brage så går Karin med Trolle ner till pendeltågsstationen i hamnen. Trolle kan inte låta bli att ta Karin i handen. När de kommer fram sätter de sig vid vattnet innan pendeln går. De sitter stilla och säger inte mycket. När det är fem minuter kvar tills tåget ska gå så kramas de. Trolle vill pussa Karin på munnen, men behärskar sig och pussar henne på kinden. Karin pussar tillbaka.

Trolle har så mycket glädje med Karin och han känner sig som en förälskad tonåring. Samtidigt som han kommer ihåg varför de brutit upp. Den dåliga personkemin som kan dyka upp när som helst. Trolle säger nåt som han tycker är roligt, eller nåt han gått och tänkt på, men istället för att spåna vidare så kommer Karin med snusförnuftiga argument och Trolle känner sig tillplattad.
Nu: uppgiven.

Trolle blir mycket inspirerad av att läsa Agneta Werners blog Harmless life. Det är en modig och rättfram blog. Språket är bra och den ger en tydlig bild av psykiatrins baksida. Annars har Trolle haft det tufft. Upp på morgonen. Bragegården. Hem på eftermiddagen. Två 5 mg stesolid. Avslappningsövning i sängen. Ev. sovpause. Sitta vid köksbordet och dricka vatten och röka cigg medans radion går. Två stesolid till tillsammans med sömnmedicin. Sova. Känns så djävla trist, tycker Trolle. Han har inte skapat nått på länge heller. Och andningsövningarna som gör framsteg får honom bara att inse hur dålig grundandning han har.

Men skit i det nu, för just i denna skrivandets stund känner han sig inspirerad. Trolle har blivit bättre på att orientera sig var han befinner sig precis i uppvaknandet. Alltså, nu kommer jag vakna upp i min lägenhet i Ösmo och den ser ut så här och så här. På samma gång har uppvaknandet blivit mindre dramatiskt. Ibland har Trolle nämligen känt förvirring och besvikelse att inse vart han befinner sig när han vaknar upp. Speciellt om drömmen varit grandios. Allt meditationsrelaterat går frammåt. Tyvär är det paradoxala att Trolle börjar inse djupet på sina problem. Men som någon klok svensk författare sa: "Botten i dig är också botten i alla andra."

I man a Bushdoctor

Trolle hade just en dröm där han och ett antal människor stod i en korridor. Alla var extremt vaksamma, som om något stort djur var i närheten. En liten unge av något slag satt på golvet och Trolle tänkte att mamman måste vara nära. Människorna stod stilla i klungor och lutade sig mot varandra och spände av för att inte provocera en möjlig best. Medans Trolle står och lutar sig åt vänster mot en annan man känner han plötsligt ett sakta bett i sin högra vad. Han tänker att han kommer att bli uppäten levandes. Han slappnar av för att inte göra saken värre. Plötsligt utan att se sig om till höger så knäpper han med höger pekfinger på bestens nos. Han vänder sig om och möter björnens blick. Han talar i tungor med björnen som synar honom med blicken innan han vankar iväg. Det sista Trolle säger till människorna i korridoren är "I man a bushdoctor" Sen vaknar Trolle.

Now I'm breaking up with God

Trolle är lugn. Han har lämnat sin livslögn bakom sig. Visst kan han känna helig kontakt fortfarande. Men han vet att det är en lögn och säga att det finns en Gud som är svaret på allting. Pluralitet och realitet är samberoende. Han tror inte längre på något heligt "destiny". Han är övertygad att han äntligen lever i verkligheten.

Bryta upp

Trolle bryter upp med Karin efter 3 år. Och beslutet blir starkare då han tänker på att även Karin skulle må bra av ett slut. Kanske skulle hon hitta någon som kunde ge henne allt det där hon behöver. Trolle kan inte hantera Karins beslutsamhet, åsikter på allt och snusförnuftighet. Han mår dåligt av det. Karin har ett fysiskt och sexuellt behov som Trolle känner att han inte mår bra av och Trolle har nu bestämt sig för att inte ställer upp på det. Det kostar för mycket. Han blir känslomässigt bunden. Han vill ha ett slut på det hela eftersom det dåliga överväger det bra. Trolle är rätt mycket av en pasha eller mansgris. Karin är feminist. Så det är inte konstigt att det varit svårt. Trolle vet att de båda har gjort uppoffringar för att få det att funka men känner nu att det är dags att ge upp. Det känns rätt bra att ha beslutat sig, tycker Trolle. Så mycket elände som är över nu.

Kommunen

Catherine, folkhälsosammordnare, har bjudit in Trolle i en arbetsgrupp till handikapprådet. Igår var första mötet. De var 7 personer sammanlagt och de träffades på Folkets hus i Nynäshamn. Trolle beundrar Catherine. De satt bredvid varanndra på mötet. Trolle la märke till att de båda lutade sig ifrån varandra åt varsit håll. Trolle tolkade det som om de båda kämpade mot en personkemi, som drog dem samman, i en ansträngning att vara proffissionella. Mötet var bra. Kvinnan som representerade Attention var speedad på coca cola men kom med intresanta synpunkter. Anders i rullstol var uppsluppen och funkade lite som ankare i gruppen. Den andre Anders hade Trolle svårt att få något grepp om. Den andra kvinnan från Attention var tyst hela mötet och lyfte en fråga precis i slutskedet av mötet. Ännu en kvinna var närvarande. Det märktes att hon jobbat med vård och omsorg. Hon var mild och ödmjuk och kommenterade endast för att klargöra saker som blev otydliga. Catherine kommer inte att jobba med arbetsgruppen under våren. Hon har precis haft en stroke och ska lämna över arbetsuppgifterna på en annan förmåga. En förmåga som prakticerade hos Catherine i höstas.

Slutsats

Hela världen är byggd på att straffa mig.
Nu mår jag bra, alltså har jag segrat.
Cirkeln är sluten.
Hur många varv i cirkeln skall jag straffas och segra?
Vilken cirkel?

Är förståndet en försvarsmekanism?
Är egot orsaken till allt lidande?
Är intuition samma sak som Gud?
Är förmågan att tro lika med förmågan att förstå?
Är plural friheten?

Sol

Trolle är hemma igen. Solen skiner på husen utanför hans arbetsrumsfönster. Radion spelar dub. Han har blivit tillfrågad att sitta med i en arbetsgrupp för handikapprådet. Karin blir bättre från sin hosta. 16 nyheterna på p3 var mycket bra, tycker Trolle. Tydligt och relevant.