Trolle stannar hemma idag. Han ligger nämligen och snusar till mitt på dagen och missar lunchen på Bragegården. Bragegården är ett allaktivitetshus för personer inom psykiatrin där Trolle har gått sen 2005. De första åren trivdes han bra där. Han hjälpte till i köket och engagerade sig i olika aktiviteter. Han fick uppmuntran och bekräftelse av personalen. Men på senaste har han börjat ruttna på stället. Allt han gör är att äta lunch och spela kort. Varför det blivit såhär vet inte Trolle. Kanske är det behovet av att göra någon verklig nytta som har manifesterat sig. Alla dessa aktiviteter ter sig meningslösa. Han hoppas på Claes och Malin som han skall träffa på arbetsförmedlingen den 23:e

Måndag morgon är bra. Trolle ligger och drar sig till tjugo i elva. Karin ringer och de kommer överrens om att Trolle ska komma hem till henne och ha med sig en matlåda till Karin. Han åker in till Nynäshman med 11.14 tåget. Det är en fin dag. Snön ligger vit på marken och solen skiner. Han går och handlar en ros till Karin innan han går till Bragegården för att äta lunch. Det är alla hjärtans dag. Innan han äter "mandelfisk" med potatis och hollandaisesås sätter han blomman i ett glas med vatten. Han stannar kvar på Bragegården och spelar kort med grabbarna. Han tycker inte det är särskilt spännande men har inget annat att göra. Klockan tio i två tar han matlådan från köket och går hem till Karin. Hon ligger i sängen under täcket. Trolle ställer matlådan i köket och går sen in till Karin och ger henne rosen. Karin tackar och säger att hon nästan får dåligt samvete över att hon inte har någon ros till Trolle. Hon ställer blomman i en vas med vatten och de hoppar i säng. Någon timme senare kliver de upp. Trolle gör en kopp kaffe och Karin en kopp te. De äter knäckebröd med leverpastej. Karin säger plötsligt att Trolle ska veta att om han blir dålig nu när han tagit ut sin Haldol så kommer inte hon ha något kärleksförhållande med honom. Haldol är en psykofarmaka som Trolle på eget initiativ skall sluta med. Trolle säger att han inte orkar höra sånt här och reser sig upp och går. Innan han går ut genom ytterdörren ropar han upp för trappan att om Karin skulle börja må dåligt så tänker han inte ha något kärleksförhållande med henne och att det låter som ett jättebra förhållande.

Söndagen flyter på bra. Trolle ligger mest i soffan och lyssnar på P3. Han vaknar tjugo över elva på förmiddagen och går till pizzerian och äter brunch, en kebabtallrik. Han skriver lite och ringer Karin. Han pratar med sin vän Johan på telefon någon timme. Karin ringer och sen somnar Trolle.

Siddharta satte sig under trädet och väntade på upplysningen. Trolle sitter i soffan och lyssnar på radion.

P3:

"Ta din skuld och lev vidare. Att känna skuld är en dygd. Det gör dig till en bättre människa"

Natten mellan lördag och söndag: Trolle dricker en kopp kaffe och ligger sen länge i den gröna soffan och funderar meddans han gör en andningsövning. Plötsligt sätter han sig upp och börjar skriva. Han kommer ihåg episoder ur sitt liv som är viktiga för honom. Han skriver ner några och stolpar upp andra. Han tänker att det är bra att han får ordning på sin historia. Många av ämnena är känsliga och han är ivrig och upprymd. Han håller på till sex på morgonen då tobaken tar slut. Han lägger sig ner och vilar, fortfarande upprymd, och somnar klockan sju.

På lördagen efter att Trolle ringt till Ras Babi och gratulerat till Egyptens befrielse så skriver Trolle ett inlägg och lägger sig sen i den gröna soffan. Han har försökt att lägga upp sitt inlägg på facebook men det krånglade och blev inget. Trolle blir besvärad av detta. Han ligger länge och försöker meditera. Han öppnar ögonen och vet inte om han sovit eller ej. Han är orolig. Han vankar omkring i lägenheten och önskar att han hade något att göra. Han går och köper ett sexpack öl. Han har inget att fira men dricker ändå. Trots de dåliga förutsättningarna så lyckas Trolle ändå njuta av ölen och berusningen. Han lägger sig i soffan igen och somnar. Han vaknar halvtolv på natten. Det är tyst i lägenheten och han ligger i den gröna soffan. Han kollar på mobilen, och shit!, den är avstängd. Han oroar sig för att Karin har ringt men inte kommit fram. Mobilen måste ha stängts av efter att han pratade med Ras sist. Han sätter på radion i köket. De spelar fruktansvärd death metal eller liknande på P3 och Trolle sänker volymen men lyssnar uppmärksamt meddans han värmer vatten i micron. Jag får väl lyssna på death metal tills "vaken med P3" börjar, tänker Trolle. Han sätter sig i soffan och skriver. Plötsligt piper mobilen. Ett meddelande från Karin. Hon har pratat in på svararen. Hon verkar vara på gott humör och Trolle lugnar ner sig. Han dricker sitt kaffe med ro och tänker att hans blog är en enda lång konfirmation, eftersom han bara skriver det som känns rätt.

Trolle ringer sin vän Mohamed Abdella Babiker, även kallad Ras Babi, och gratulerar till Egyptens befrielse. Trolle lärde känna Ras Babi i Barcelona 1993. Trolle och Ute flyttar nämligen in i grannlägenheten till Ras Babi och Lisa. Trolle studerar konst. Ras Babi är en "man in mission" och jobbar med integrationsfrågor. Ute undervisar balett och Lisa undervisar engelska. De fyra umgås mycket i drygt ett år. Ras Babi och Lisa separerar. Ute slänger ut Trolle och efter mycket om och men så flyttar Trolle hem till Sverige. Trolle har idag ingen kontakt med varken Ute eller Lisa.

Trolle får på fredagen ett mejl från Claes:

Hej Trolle

Jag har bokat tid för dig onsdagen den 23 februari klockan 14.30 på Arbetsförmedlingen i Nynäs för ett samtal om hur vi ska jobba vidare. Malin, som du har träffat kommer också att vara med. Gå in på Arbetsförmedlingen och vänta, så kommer jag ut och hämtar dig. Bekräfta gärna tiden, så att jag vet om den passar dig.

Ha en bra helg!
/Claes

Trolle samlar sig och bekräftar att tiden passar honom. Han skriver upp i sin almenacka. Han funderar mycket på vad han vill jobba med. Något enkelt och tydligt som kan hjälpa honom att fokucera eller något kreativt och utmanande som kan bli en spännande ingrediens i hans liv? Han får rådslå med Claes och Malin den 23:e. Det känns tryggt att ha permanent sjukersättning, tycker Trolle. Då kan man ta sin tid och prova flera praktikplatser tills man funnit något som känns rätt.

Trolle har länge tänkt ta bort sin haldol. Det är en psykofarmaka som Trolle får i injektionsform var tredje vecka av en sjuksköterska på Carema. Han har länge behållt haldolen för att han förstått att läkarna och alltså även försäkringskassan tycker att det är på sin plats att någon med psykisk sjukdom äter psykofarmaka. Han har känt att det vore att äventyra sin sjukersättning om han inte gick med på att ta någonslags medicin. Men nu har ju Trolle blivit beviljad sjukersättning permanent så nu är det fritt fram att ta bort haldolen, den sista medicin han har kvar. Han beställer tid och två veckor senare går han till Carema tillsammans med Karin som skall på en mindfullnesskurs. Den börjar samtidigt som Trolle har tid hos doktorn. Karin säger att han skall vara försiktig med vad han gör med sin haldol. Doktorn är en bestämd man som Trolle aldrig träffat förrut. Carema hjärnhälsan har bara en fast doktor i Nynäshamn så patienterna får ofta träffa en ny läkare varje gång de har något ärende på Carema. Dessa doktorer känner alltså inte sina patienter alls. Hursomhelst så lägger Trolle fram sitt ärende. Doktorn blir uppenbarligen förvånad och varnar Trolle för att han kan bli sjuk om han tar bort sin psykofarmaka. Trolle står på sig och doktorn säger konstaterande att det är upp till Trolle om han vill ha sin haldol eller ej. Trolle känner sig lättad när han lämnar Carema. Äntligen slipper han all psykofarmaka.

Recension

Ösmo 2010-06-04

Trolle recenserar Möss och människor av John Steinbeck.

Jag fick en olustig känsla av att läsa boken. Speciellt från karaktären Lennie. Jag blev arg på honom och tyckte att en utvecklingsstörning inte gav honom rätten att krama ihjäl möss. Detta gjorde mig osäker på budskapet i boken och det syniska i mig kom fram till att budskapet var att emotionellt (för)störda människor som sysslar med att plåga djur och dyl. i onödan är bäst om vi tar bort med ett skott i nacken.

Som tur är har den olustiga känslan tynat bort under en process att försonas med Lennie och jag ser nu istället budskapet om livets förgänglighet: Hunden tas bort för att han är gammal och luktar illa. Lennie tas bort för att han har ihjäl Curleys fru.

Jag tycker boken är skriven på ett enkelt och luftigt sätt. Också en bra balans mellan handling och budskap. Alltså: den blir varken för banal eller för subtil.

Min favoritfigur i boken är Slim. Jag föreställer mig honom som en lång och slimmad afrikan. En både vis och på samma gång vital person. Allvar kombinerat med en laidback munterhet. Jag tycker också att han står i kontrast till de övriga figurerna i boken som alla på det ena eller andra sättet är på jakt efter lyckan, gemenskapen eller sin plats i livet. Slim har redan funnit allt detta. Tycker för övrigt att det verkar som om boken i huvudsak behandlar människans behov av gemenskap som en plats i livet

Jag tycker filmatiseringen av Slim är bra. Hans allvar, lugn och jämnmod kommer fram bra. Och visionen jag fick av Slim i boken får även plats i filmen. Vet dock inte om jag haft samma känsla för Slim om jag inte läst boken först.

Curley är också bra filmatiserad. På något sätt är det han jag hyser mest sympati för, både i boken och i filmen. Hans sociala position av att inte ha några egentliga vänner berör mig mer än arbetarnas utsatta situation.

George tolkade jag direkt som en latinamerikan när jag läste boken. Snabb, vis, kompakt, initiativtagande och självgående. Filmen gav en helt annan bild. En bild av en eftertänksam person. Tycker att tolkningen av George än den huvudsakliga orsaken till att filmen blev så annorlunda boken.

Även Lennie är två olika personer i boken och i filmen. Av boken blir jag övertygad om att något är snett med Lennie. I filmen ser jag dels skådespelaren och dels den rollfigur han försöker att göra. Skådespelarens tolkning och framförande av Lennie är ganska tam jämfört med den olustiga känsla jag fick av boken.

Att tjejer får bättre betyg i skolan än killar har lett till debatten: Skolbetyg skall sättas efter vad man kan och inte efter hur skötsam man är.

Men om man kan vara skötsam?

Mubarak är pressad. Folket vill ha demokrati. Väst oroar sig för att islamisterna ska vinna ett framtida val i Egypten.

Damnarks radio har fått nya riktlinjer från regeringen. Radioutbudet skall grundas på det kristna kulturarvet.

Jag kan bara be till Gud att allt går bra, tänker Trolle



Jag har placerat min blogg i Ösmo på bloggkartan.se!

Trolle lyssnar på P3:

Är vi 80-talister helt profillösa? Gratisgenerationen. Har vi inget att kämpa för?

Vi är mycket noga med att inte bli kränkta, men vi visar oss helt ogenerat i media.

Själv är Trolle 70-talist.

Det sista Trolle gör innan han släcker lamporna och går och lägger sig är att titta på statistikkurvan på hur folk besöker hans blog. Han gillar att titta på den. Den går upp och ner och upp och ner osv. Man kan tycka att Trolle är lite väl upptagen med hur många som besöker hans blog, och kanske är det lite så, men att studera statistikkurvan är roligt tycker Trolle. När han vaknar på morgonen så är det just statistikkurvan han ser för sitt inre öga. Den går upp och ner och upp och ner i all oändlighet känns det som. Just denna morgon blir statistikkurvan en metafor för livet i stort. Det går upp och ner och upp och ner i all oändlighet. Det känns tryggt att veta. Ingen idé att oroa sig alltså.

Trolle drömmer om att sälja vykort med sina tavlor som motiv. Han har googlat "postcards" och letat efter någon som vill trycka upp och sälja hans vykort mot att han själv får royalties, alltså nån krona per vykort. Han förstår att tanken är ganska fantasifull och orealistisk men han tror benhårt på sina tavlor och hoppas att någon med medel ska tycka att det är värt att satsa.

Fler av Trolles tavlor kan du se om du klickar här

Trolle stannar hemma idag. Igår bestämde Karin och han att de skulle gå runt ringvägen i Nynäshamn eftersom det skulle bli soligt idag. Karin föreslog också att de skulle göra vofflor efteråt. Trolle sa att det var en bra idé. Men, som sagt var, så stannar Trolle hemma idag. Han vaknar tidigt och sätter på radion. P3 morgonpasset helg. Han blir genast taggad och lyssnar uppmärksamt på diskussionen. Sen känner han ett stort behov av att uttrycka sig. Han rattar in SR Metropol och börjar sjunga. Han håller på i någon timme och ringer sen Karin och säger att han tänker stanna hemma idag. Hon blir besviken och påpekar att Trolle lovat att de skulle träffas idag. Trolle säger att han inte vill ha några klagomål idag och lägger på luren. Han fortsätter att sjunga någon timme till och lägger sig sen och sover. När han vaknar vill han helst sova vidare men kan inte. Han ligger ett tag och stirrar på en tavla på väggen som lyses upp av solen som skiner in genom ballkongfönstret. Långsamt börjar han må dåligt fram och tillbaka. När solen gått ned och han vankat omkring en lång stund i lägenheten så ringer han Karin och ber om ursäkt för att han la på luren i hennes öra. De börjar prata om hur de kan lösa sånna här problem att Karin uttrycker besvikelse över att Trolle ibland lägger på luren. Det är en ganska hård ton dem imellan. Trolle säger att han önskar att Karin hade mer överseende med honom när han inte kan hålla vad han lovat. Karin säger att hon måste få säga sin mening när hon blir besviken och att det vore bättre om Trolle sa att han förstår och respekterar att hon är besviken istället för att lägga på luren i örat på henne. Hon säger också att Trolle mest tänker på sig själv. Trolle säger att så är inte alls fallet, utan Karin är bara smidigare än honom på att uttrycka sin vilja och åsikt än han. Det blir tjafs och de höjjer båda rösten och pratar i mun på varandra. Det slutar med att Karin ger sig. Sen börjar hon gråta och Trolle blir berörd. Efter det lugnar det ner sig och de blir vänner igen. Trolle säger att det här var höjdpunkten på hans dag, att de är överrens. Karin skrattar och Trolle mår bra för första gången på dan.

RSMH

Årsmötet går bra. Karin och Trolle går och handlar bröd och pålägg på Willys. Veronica hjälper till att göra mackorna och Hans från distriktet kommer meddans de håller på. Hans skall hålla i mötet. Han känner inte igen Trolle först men är på gott humör. Elva personer blir det på mötet. Versamhetsberättelse och ekonomisk berättelse för 2010 delas ut och revisorn, Karin, intygar att bokföringen är korrekt. Det beslutas om ansvarsfrihet för den gamla styrelsen. Ny styrelse väljs. Erik blir ordförande, Karin kassör. Trolle, Veronica och Catherine blir ledamöter. Så föreningen RSMH-Hamnen kommer att fortsätta sin verksamhet. Erik föreslår att Trolle även i framtiden skall representera RSMH i handikapprådet och i Kom An projektets referensgrupp. Hans är en duktig ordförande och mötet går smidigt. Tjejerna skrattar mycket.

Trolle jobbar ett tag på Café Fyren genom kommunens projekt för att få långtidssjukskrivna in på arbetsmarknaden. Kom An projektet. Hans arbetsledare heter Jaenette. Birgitta har också sitt kontor i cafét. Och när Trolle talar om henne i tredje person så talar han alltid om Birgitta Andersson. Två kommunalanstälda jobbar på halvtid som cafépersonal. Det är ett antal inom psykiatrin som jobbar i projektet. De är långtidssjukskrivna och Trolle är en av dem. Efter sin tysklandsresa så slutar han på Fyren med motiveringen att han mår dåligt. Sen vill han plötsligt byta insatts inom Kom An projektet till Supported employment på arbetsförmedlingen. Han har kontakt med Claes och de diskuterar vad Trolle vill göra. Trolle är osäker på vad, men han vet att något vill han göra. Även om bara stå och slava i nån industri varje förmiddag. Trolle föreslår Coca-cola i Jordbro men Claes säger att de bara anställer unga, och bara timanställning. Hur som helst så beslutar Claes och Monica att Trolle är redo för Supported employment på arbetsförmedlingen.

Trolle lyssnar på Youssuf 'n' dour och gråter som sin mor och Diogo.

Det är inte jag som bestämmer vad jag behöver. Är Alkemia teopatisk?

Trolle mår illa av allt kaffe han druckit och kan inte dricka kaffet som är utstakat framför honom. Han ger upp och lägger sig i sängen. Han ligger en halvtimme, blir sen röksugen och sätter sig på köksgolvet igen och röker. Han dricker vatten samtidigt. Han dricker lite filmjölk och går och lägger sig igen. Han låter radion stå på.

Trolle kan inte se sitt fängelse men är tvungen att sitta i skräddarsits på det hårda golvet och träna på att sitta stilla. Att gå och lägga sig i sängen funkar inte. Det är inte alltid han trivs med att röka heller men han gör det ändå som om det vore utstakat och förutbestämt på vägen framför honom.

Trolle lyssnar på P1 som rapporterar från revolutionen i Nordafrika. Han tittar på klockan på mobilen. 06.37, visar den. Bra, tiden går, tänker han. Sen undrar han varför det är så bra att tiden går. Vad är det han väntar på som skall ske. Kanske att han kommer att få träffa Karin, tänker han

Karin ska på ECT idag. Hon åker hemifrån kl. 8.00 till Huddinge sjukhus. 9.15 har hon tid för behandling. ECT-behandling är omdebaterad. Den består av elchocker mot hjärnan och statistik visar att minnet hos patienten kan bli skadat. Karin vet detta men eftersom denna behandling är det som biter bäst på hennes depression så väljer hon ECT ändå. Hennes far är dock orolig. Trolle är väl också lite orolig varje gång Karin ska på behandling men han respekterar Karins beslut. Dessutom är Karin alltid lättad och glad efter behandlingen.

Klockan sju SMSar Trolle "God morgon" till Karin. Karin svarar "Godmorgon".