Recension

Ösmo 2010-06-04

Trolle recenserar Möss och människor av John Steinbeck.

Jag fick en olustig känsla av att läsa boken. Speciellt från karaktären Lennie. Jag blev arg på honom och tyckte att en utvecklingsstörning inte gav honom rätten att krama ihjäl möss. Detta gjorde mig osäker på budskapet i boken och det syniska i mig kom fram till att budskapet var att emotionellt (för)störda människor som sysslar med att plåga djur och dyl. i onödan är bäst om vi tar bort med ett skott i nacken.

Som tur är har den olustiga känslan tynat bort under en process att försonas med Lennie och jag ser nu istället budskapet om livets förgänglighet: Hunden tas bort för att han är gammal och luktar illa. Lennie tas bort för att han har ihjäl Curleys fru.

Jag tycker boken är skriven på ett enkelt och luftigt sätt. Också en bra balans mellan handling och budskap. Alltså: den blir varken för banal eller för subtil.

Min favoritfigur i boken är Slim. Jag föreställer mig honom som en lång och slimmad afrikan. En både vis och på samma gång vital person. Allvar kombinerat med en laidback munterhet. Jag tycker också att han står i kontrast till de övriga figurerna i boken som alla på det ena eller andra sättet är på jakt efter lyckan, gemenskapen eller sin plats i livet. Slim har redan funnit allt detta. Tycker för övrigt att det verkar som om boken i huvudsak behandlar människans behov av gemenskap som en plats i livet

Jag tycker filmatiseringen av Slim är bra. Hans allvar, lugn och jämnmod kommer fram bra. Och visionen jag fick av Slim i boken får även plats i filmen. Vet dock inte om jag haft samma känsla för Slim om jag inte läst boken först.

Curley är också bra filmatiserad. På något sätt är det han jag hyser mest sympati för, både i boken och i filmen. Hans sociala position av att inte ha några egentliga vänner berör mig mer än arbetarnas utsatta situation.

George tolkade jag direkt som en latinamerikan när jag läste boken. Snabb, vis, kompakt, initiativtagande och självgående. Filmen gav en helt annan bild. En bild av en eftertänksam person. Tycker att tolkningen av George än den huvudsakliga orsaken till att filmen blev så annorlunda boken.

Även Lennie är två olika personer i boken och i filmen. Av boken blir jag övertygad om att något är snett med Lennie. I filmen ser jag dels skådespelaren och dels den rollfigur han försöker att göra. Skådespelarens tolkning och framförande av Lennie är ganska tam jämfört med den olustiga känsla jag fick av boken.