Pappa

Nu i dagarna: funderar på vad jag ska prata om på den Öppna scenen på Sorunda festivalen. Satt igår på pendeln och klurade. Ville säga nåt om psykoser. Konstaterade att allt jag vet om psykoser är att det handlar om vanföreställningar. Vad heter vanföreställningar i folkmun? Inbillning.

Konstaterade att jag inte viste vad "inbillning" betydde! Ringde pappa och frågade. Vi konstaterade att inbillning var när två personer har olika verklighetsuppfattning och den ena har tolkningsföreträde eller mer auktoritet. Alltså är den andres verklighetsuppfattning inbillning. Vi kom också in på tillit och förtroende. Att om det ska ske något verkligt sammarbete mellan läkare och patient måste det finnas tillit från BÅDA håll. Auktoritet kan fungera om båda parter är med på det. T.ex. att man som medborgare måste gå med på att Polisen har ensamrätt på att nytja våld (förutom självförsvar).

Senare samma dag antecknade jag att "en person med psykos har det socialt svårt då man har för lite gemensamt med andra". Detta efter att ha kommit fram till att det inte finns någon objektiv verklighet, utan att alla väsen har sin egna Subjektiva verklighet och ju fler man är tillsammans, som är överens, ju "objektivare blir den".

Självporträtt från tidigt 90-tal

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.