Onsdag

Ärtsoppa och pannkaka
freden skall man bejaka
Torsdag går runt
Det är sunt

På fredag är det mysigt
Chips på bordet det är tjusigt
Lördag ring så spelar vi
en blomma och ett bi

Söndag vilodag
i badet fullt drag
Måndag till jobbet gå
arbetsdagen vill man nå

Tisdag beslut fattas
Bilar rattas
Ska vi slå vad
Onsdag är en speldag

Av Ola Malmsten

Ett parti i politik
en evig erotik

är de något kan man tycka
eller är det lycka

klimat frågan drar
nya väljare blir kvar

vård skola omsorg
grönsaker på ett torg

ett starkare försvar
för alla envar

vi ser alla dessa människor gå
andra länder vill de nå

i krig vill de inte vara
det är den frågan vi skall besvara

Hip hop

Den afroamerikanska hip hop-kulturen sprungen från slavarna på fälten i USA där man sjöng "spirituals" medans man arbetade med sockerrör var ett slags "Babylon". Bluesen är ett uttryck för sorg. Enligt legenden skall jazz ha skapats genom att stjäla folk från en avlägsen kontinen och sedan förslavat dem i 400 år, I och med att slavarna genom emancipation blev fria fick de också tillgång till den vite mannens musikinstrument, och Jazzen skapades. Black-Power rörelsen med figurer som Rasta Farin's Marcus Jarve, Islam nation's Malcom X och Public Enemy, påminner den svarta befolkningen i USA och människor över hela världen att stå för sin rätt.

Uppfostran, Arbete, Skola.

Jag gick i den virtuella uppfinningen skolan som alla andra barn på Sveriges 80-tal med 30 andra barn och fick då lära mig att barnen i utvecklingsländerna, där den industriella revolutionen råder, arbetade på fabrik istället för att gå i skolan som vi i Sverige.

Det var svårt för mig att förstå gapet mellan, att de skulle jobba i fabrik, och vi skulle umgås i klassrum och leka på skolgård. I bilden som jag fick av skolan hade dessa barn fattiga förhållanden utan ekonomiska friheter och lek. Jag tror många i min generation delar den bilden. Jag tror att social fritid och lek förekommer normalt också i ett sådant industrisamhälle. Bilden av ett arbetsläger för barn är nog mer ett uttryck för ett dåligt samvete än ett normalt förekommande fenomen.

Min pappa skaffase ett jobb åt mig när jag var barn. Han tyckte nog att jag skulle få tillfälle att tjäna mina egna pengar. Vilket jag gjorde. Jag sålde DN på söndagar i ett villaområde inte långt ifrån där jag bodde. Pappa körde tidigt på morgonen till en bensinstation för att hämta en bunt Dagens Nyheter. Själv gick jag upp runt åtta eller nio, vill jag minnas. Förväntansfullt ville jag då veta om pappa hade hämtat tidningarna på morgonen. Han gjorde en alldeles unik DN-vagn som bara jag hade. Det var en grönmålad liten barnvagn med en kartonglåda målad i gult. DN-loggan var målad i rött på den gula lådan som var precis så stor att tidningarna fick plats på en trave inuti.

När jag kom upp i den åldern då jag kunde ställa mig abstrakta frågor som varför vi hade den virtuella uppfinningen skolan i Sverige svarade han:

"Jag var händig som barn och fick göra många jobb både i form av snickare, springpojke och som mentor åt min lillebror. Det var vanligare då i Sverige att barn arbetade som en del av familjens försörjning. Arbete var en del av uppfostran. Det sattes inte lika stor vikt på uttryckligen social uppfostran, isolerad från övriga samhället i form av skolor där man buntar ihop 30 barn av samma ålder utan naturlig anknytning till varandra."

Min far uttryckte vidare att med sin erfarenhet som lärare tyckte han att det var hämmande för barnens sociala utveckling med den virtuella uppfinningen skolorna. Barn kan lära sig av äldre barn istället för att en stor grupp barn av samma ålder skall lära sig från en enda ansvarig vuxen. I vissa av dagens skolor gör man försök med olika typer av mentorskap där äldre barn har ett visst ansvar för yngre barns arbetsuppgifter och utveckling. Det har visat sig ge en naturlig struktur av tillit över åldersgränserna och därför ett sundare klimat för eleverna.

Helvetet av självömkan

Jag är arg på min flickvän för att hon har behandlat mig illa. Hon skiter i mig och jag finner inget civiliserat sätt att straffa henne för min upprättelse. Jag är då både arg och frustrerad. Någon eliminerar hennes attityd genom tillfredställande sex och jag beundrar honom för hans mandom samtidigt som jag blir ännu argare på min flickvän som bedrar mig. Jag får nu komplex för min oförmåga och blir ett lätt offer för social mobbing i min offerkofta.

Könsneutral och egenmakt

Varför heter det "hen" och inte "hom"? "Hen" är helt uppenbart en version av "han", men med "e" från "hennes". Varför inte "hon" med "m" från "honom" istället. "Hennes" är genitiv och "honom" är nominativ. Genitiv syftar till den som äger något och nominativ syftar på ett objekt. Kan man tolka "hen" som en könsneutral ägare? Vad blir då "hom"?

Att prata med sig själv

Vad är detta för fenomen? Varför går jag omkring och pratar i mitt inre om allt möjligt medans jag tänker. Ibland har jag diagnostiserat mig själv med en slags torrhet med ett tvångsmässigt behov av att prata. Men i sundare sinnesnärvaro förklarar jag mitt, alltid städade, pratande utan mottagare som ett uttryck för att skapa ordning i mitt inre.

Autism

När jag var barn hittade jag på mina egna lekar. Låg på mage på mitt rum och prickade kulor. Jag var ett med golvet och kulorna rullade fritt i rummet. Jag sköt med avfyrningsdelen till min bilbana. Ofta träffade jag en kula med en annan. Gjorde ett roulettbord av min skivspelare och satsade pengar mot en imaginär bank. Jag studerade oddsen. Just detta brukade bli tråkigt eftersom det saknade mening då slumpen tillslut tedde sig ointressant. Pricka kulor på golvet var mer meditativt. Jag hade också rent destruktiva lekar som den vars upprinnelse kom från att myrorna bet mig på min fötterna då jag exploaterade bakgården. Jag straffade deras bristande respekt då de bet mig på fötterna med att ritualbränna myrstacken med mammas aceton från badrumsskåpet och stod förnöjsamt och tittade på som en häxdoktor medans stacken brann. Har kval om detta än idag. Myrornas bett var nog deras ritual att straffa mig för att jag exploaterade bakgården. Jag utrotade dem, och inte vise versa, för jag hade tillgång till aceton och tändstickor. Ett praktexempel på människans övertag.

Men jag tror att den grundläggande poängen med att i sin ensamhet hitta på lekar (till och med ritualer som häxdoktor) utan någon speciell funktion är att de inger en trygghet. Idag tror jag vi tolkar barns som i sin ensamhet leker meditativa lekar som ett tecken på autism, rätta mig om jag har fel

Kungen

Kommer ihåg från min skolgång på svenska balettskolan hur vi tränades i den ädla konsten balett och andra dansformer. Till och med historiska danser som var ett upprätthållande av hovdanser som hovet uppvakta kungen med. Tänker hur vi idag förknippar medeltiden med intrig, våld, tiggare och grymheter. Vi kallar den för en "mörk tid" i historien.

Jag var på en föreläsning av en britt som jämnförde medeltiden kontra det moderna samhället. Eller som han sa, hjälte idealen mot konsumtions idealen. Och ställer mig efteråt frågan om de på medeltiden skulle se vår tid som en "ljus tid"

Idag är det fult att vara rojalist, men man tycker Kungen är så oförarglig att man småler åt hans tafatta försök till sin existens i samhället. Man tycker det är okej att öppet skratta ut honom. Men han får gärna vara kvar som någon slags clown maskot, medans man har annat att tänka på. En del "samhällsförändrare" vill ha bort honom med argument som jämställdhet i Sverige och att hovet kostar skattebetalarna onödiga pengar. Många ger Silvia Nazistkortet. Och en del är förfärade över hennes nya jokerleende hon fick hos plastkirurgen. (Det är ett misslyckat ingrepp, inget snack om den saken) Men de är kvar trots allt!

Varför, frågar jag mig då? Hur kan hovet idag existera som ett virtuellt fenomen. Med den enda uppgiften att representera Sverige utåt och hålla uppe moralen inåt, hos en viss typ av traditionellt sinnad människa. De leder inga trupper i strid sedan länge.

Men de står för något separerat från konsumtions idealen och den moderna tiden (trots Silvias ingrepp på leendet) En hemlig dröm om en hjälte ideal som inte är byggd på karriär i konsumtions samhället.

I Rasta Farian kultur är det helt på sin plats att dissa konsumtions samhället och dess karriärer fundamentalt, och kalla hela konceptet för Babylon (Ni vet de i Bibelns Babylon som en gång försökte bygga ett torn för att nå upp till Gud, Gud blev lack och straffade människorna med att dela deras språk in i många olika språk så att de inte förstod varandra längre. Tror vår tids Babylons torn är forskningen om artificiell intelligens, evigt liv och rymden, vad vi ska få för straff den här gången ska bli spännande att se) Rasta Mannen kallar kvinnan för Drottning och Rasta kvinnan kallar mannen för Kung

Ser nu att detta saknar sammanhang. Och är man raggare som Eddie Medusa kan man säkert säga allt detta mindre högdraget.

Men min kärnfråga måste ändå vara, är det någon egentlig ära i att lyckas med karriär och status symboler (som att kunna bjuda sina vänner på hembakt bröd och visa att man har "egentid", vår tids status symbol)?

Själv har jag tappat motivationen helt att prestera i Babylon.

DN

Min papa skaffase ett jobb åt mig när jag var barn. Han tyckte nog att jag skulle få tillfälle att tjäna mina egna pengar. Vilket jag gjorde. Jag sålde DN på söndagar i ett villaområde inte långt ifrån där jag bodde. Pappa körde tidigt på morgonen till en bensinstation för att hämta en bunt Dagens Nyheter. Själv gick jag upp runt åtta eller nio tror jag. Förväntansfullt ville jag då veta om pappa hade hämtat tidningarna på morgonen. Han gjorde en alldeles unik DN-vagn som bara jag hade. Det var en grönmålad liten barnvagn med en kartonglåda målad i gult. DN-loggan var målad i rött på den gula lådan som var precis så stor att en trave tidningar fick plats inuti.

Knivsta

Jag är uppväxt i en radhuslänga. På andra sidan gatan var villor. Jag förundrades ofta över vilka som bodde i radhuset och villorna och kunde ibland tycka att landskapet var lite folktomt och öde. Jag bodde på trean. Vi var en miljömedveten familj med kompost och smulgubbar. Vår granne på ettan var också en barnfamilj. Grannbarnen verkade spännande och så livliga, men jag vågade inte ta kontakt med dem.  Jag var så väluppfostrad och blyg. På nian bodde en tre år äldre pojke som hetta Johan. Han var min ända vän på just min lilla gata. Hans pappa jobbade på SAS och deras familj åkte på flotta resor. Jag såg upp till Johan. Han lyssnade på Ratata på sin stereo som var en bilstereo med stärkare och högtalare. Det tyckte jag var ballt. Lyssnade på Freestyle gjorde vi också. Bonny M lyssnade jag på hos en alternativ dagmamma. Det var en sexig upplevense. Över järnvägen från där hon bodde fanns en fotbollsplan med ett snår bredvid, ett snår av konstiga rabarber som min far sagt var giftiga. Jättestora var de.

Socialstyrelsen rapporterar iakttagelse i en dröm

I en dröm såg jag en man med höga tankar om sig själv och en moral angående andra som han själv inte levde efter själv, utan bara var en djävla flykt från att behöva titta på sina egna brister. Låt oss säga att det var vad jag såg i min dröm. Då fanns en man med god självinsikt och moral därefter som på skarpaste allvar konfronterade denna förljugne och uppblåste tönten som gjorde anspråk på hög moral. Vet inte riktigt hur drömmen slutade.

Flykt

Lyssnar på p3 om att vara en andra generationens invandrare. En kvinna i min ålder pratar, vars föräldrar flydde från Kurdistan (Antar att det måste varit under det stora folkmordet Turkarna är anklagade för) om hur oförmögen hon är att berätta om sin härkomst. Hon uttryckte det så bra när hon sa att flykt är inget man väljer själv, flykten väljer dig. Jag kom och tänka på vad min mor sagt om sin flykt från Estland. "På flykt gör man saker som man inte borde" Sen grät jag igen och igen. Sen tänker jag på min Turkiska kompis i skolan Yavus. Och ställer mig frågan om ett möte mellan ett turkiskt barn och ett kurdiskt barn på 80-talet. Varför jag stället mig den frågan är onekligen mystisk. Har väl nån socialromantik om att deras föräldrar hatar varandra och att barnen är hämmade av det i mötet med varan. Typiska fördommar antagligen. Jag skulle nog blivit soskärring :-)

Femenism

Felet med feminism är att, bara för att den västerländska kvinnan har frigjort sig från ett patriarkat och börjar må toppen, så utgår hon blint från att alla kvinnor i världen i alla olika kulturer har det mycket sämre än henne själv, för att dessa kvinnor inte frigjort sig från sina patriarkat. Fan, tänk om det skulle vara så enkelt att, andra patriarkat faktiskt bestod av ödmjuka män som respekterade sina kvinnor och inspirerade kvinnan att ha en kvinnoroll i ett patriarkat. Va fan har denna jämnstäldhetsfanatismen kommit från? Missförstå mig rätt, inget beundrar jag mer än en frigjord kvinna, på alla plan.

AAAAAH!

-va?

jo, nu fattar jag. vi sitter i en skuldfälla hos banken med våra parkettförsedda hus. därför måste vi genast rädda Aylan (eller vad han heter nu igen det stackars barnet med blå byxor och röd t-shirt)

-Mission rädda bankerna har pågått länge. Det omvända, not so much.

-ja, just det, för att komma ur min skuldfälla till banken, måste jag ju rädda banken, att jag inte tänkte på det. passar på att rädda Aylan också, så har jag gjort mitt

-En del saker är för sent. ..att tänka på framöver kanhända.

-ja det är försent att lösa problem, men vi kan ju rädda folk som råkar ut för problemen, va smart

-Lycka till med tänkandet.

-och skäms på mig som försöker tänka kritiskt och konstruktivt i en tragedi som denna, nu skall vi ju bara sörja för att visa hur goda vi är

jo, vi kan hata sverigedemokrater också, döm ut dom empatilösa djävla rasisterna
Vem ska vi älska då, äh, e de så viktigt? Jag älskar ju mig själv

Vem ska vi tro på då. Buddha, Gandhi, Dalai Lama, Nelson Mandela och alla lite mindre hjältar
Eller varför inte tro på bankerna. Då är ju cirkeln sluten. Alla vet vad de ska göra

Förtyckta ska tro på paradiset Europa. Rasister ska hata invandrare. Vi andra Européer skall bli Jesus i egen hög person och tillsammans sjunga "we shall overcome"

Jag måste ju vara en konspiratorisk terrorist, eller kanske bara en psyksjuk svensson. Eller så vill jag bara borra huvudet djupare ner i sanden.

https://www.facebook.com/SAADVAKASS/videos/852584638160388/

"conscious-rap"

Hej Mona!

Jag tycker du är toppen! Men jag blev förundrad över ditt individ fokus i morgonpasset. Har du förstått att rekryteringen till IS inte gäller en och annan vilsen själ. Terror är en social mentalitet som breder ut sig, som starkast i förorten. I denna sociala mentalitet är ända hoppet till en karriär en rekrytering till tillgänglig terrororganisation. Jag tror inte du förstår kraften i denna utveckling.

Bra att du påpekade att många inte ringer polisen på grund av allmän misstro till samhället. Tror att det är den analysen vi måste göra.

Jättebra grejer, heta linjen för oroliga anhöriga och ett "exit" speciellt anpassat för IS extremister.

I min naiva värld där det finns lösningar på allt, har Adam Tensta, Linda Pira, mfl. ett ansvar att åka ut till de förorter där terrormentaliteten är som starkast och hålla konsert, om så i skolmatsalen, eller bibliotekets aula. Även ex-IS extremisters egna berättelser borde få större utrymme. Koppla ihop dem och ge dem en studio. När kommer motreaktionen?

Lägg inte hela ansvaret på att medelklass svensson skall se hela bilden och få en humanitär syn. Eller att vi genom politiska vägar skall lösa denna kris.

Agera! Använd de kanaler som redan finns. Alla de aktiva aktörer som faktiskt gör en skillnad måste bli inblandade i kampen mot den terror mentalitet som breder ut sig. Plus att ni i ledning sen kan visa upp för allmänheten att ni gör något, inte bara sitter på era höga hästar och svänger er med demokratika resonemang och humanitära värden

Tack för ordet!

Henrik Larsson
Ösmo

Hej igen!

Jag har efter en twitterväxling med Adan Tensta kommit till insikt att min idé är djupt rasistisk och bygger på en romantisk schablonbild av invandrare i allmänhet och kampen att komma underifrån i synnerhet. Det jag säger i mitt ursprungliga mejl är, kan ni inte fixa lite sån där rap typ som Dogges "killen trodde han var cool, för han hade en pistol" som kom på 80-talet, på temat kvinnoförtryck och terror så att alla i förorterna blir snälla igen.

Bortsett från denna pinsamma insikt så tror min analytiska sida inte är helt ute ock cyklar. Jag är bara inte killen att driva på. Jag har inte den bakgrunden eller det språket.

den offentliga ståndpunkten

Jag gav tillslut upp ambitionen att alla min inlägg skulle ha "den rätta ståndpunkten" för att värna om min plats i mitt sociala nätverk. Nu skiter jag i vad folk tycker, jag publicerar allt möjligt jag tycker är tänkvärt. I slutändan finns det lite sant och lite falskt i allt, även i detta påstående :)

Moraldille

Självklart är det beundransvärt med god moral. Men att min moral skulle vara bättre än din moral är bara enkel fascism. Att döma ut andras moral som dålig moral avslöjar bara att man har höga tankar om sig själv. Lustigt va? Visst kan mycket vara djävligt provocerande. Men att då välja att moralisera är bara ett tecken på oförmågan att konstruktivt konfrontera källan i sak. Tron att utvecklingen ligger i en optimerad moral är fullständigt vansinnig. Utvecklingen ligger i ett kritiskt tänkande och ett civilkurage.

Brev till skolverket.

Hej!

Hörde ett radioprogram på Röda korsets hemsida om skolan och blev varse om att psykiatrin är på intågande i skolan under namnet "Elevhälsan".

Jag kommer från en skolgång där läraren fortfarande spelade huvudrollen och är mins min tid i grundskolan med stor inspiration. Senare i livet har jag trasslat mig igenom psykiatrins institution. Nu ser jag med förskräckelse att den invecklade apparat som utgör psykiatrins institution flyttar in i skolan. Jag ser en skola som blir en liten parodi på samhället i stort, fyllt av mindfullness, utredningar och behandlingar. En skola där det finns nya yrkesroller för att säkra elevens emotionella, sociala och mentala hälsa. Nya yrkesroller med ett snävare ansvarsområde och en mer specialiserad kompetens. En simpel kurator duger inte längre. En mer komplext utformad skola.

Jag tänker mig att förtroendet för lärarens kompetens att först och främst undervisa och dessutom förtroendet för att kunna identifiera ett eventuellt stödbehov hos eleven är centralt för en enkelt uppbyggd skola. Visst skall läraren kunna begära in resurser i olika sammanhang och visst är det en form av fanatism att gå så långt att t.ex. ta ifrån barn med ADHD den medicinering som de behöver för att kunna fungera i vårt samtida samhälle.

Kanske jag inte säger mycket med detta, men jag hoppas att jag lyckats måla upp min bild av utvecklingen, mätt från då till nu, och att den bilden kan vara åtminstone ett underlag för reflektion.

Ursäkta om jag uttrycker mig på ett tekniskt, koncentrerat och fullständigt känslokallt sätt, ett resultat av mindfullness, utredning och behandling, men jag har ändå förhoppningen om att ni kan se någonslags kärna av kärlek i min analys.

 

Henrik Larsson