Flykt

Lyssnar på p3 om att vara en andra generationens invandrare. En kvinna i min ålder pratar, vars föräldrar flydde från Kurdistan (Antar att det måste varit under det stora folkmordet Turkarna är anklagade för) om hur oförmögen hon är att berätta om sin härkomst. Hon uttryckte det så bra när hon sa att flykt är inget man väljer själv, flykten väljer dig. Jag kom och tänka på vad min mor sagt om sin flykt från Estland. "På flykt gör man saker som man inte borde" Sen grät jag igen och igen. Sen tänker jag på min Turkiska kompis i skolan Yavus. Och ställer mig frågan om ett möte mellan ett turkiskt barn och ett kurdiskt barn på 80-talet. Varför jag stället mig den frågan är onekligen mystisk. Har väl nån socialromantik om att deras föräldrar hatar varandra och att barnen är hämmade av det i mötet med varan. Typiska fördommar antagligen. Jag skulle nog blivit soskärring :-)