Knivsta

Jag är uppväxt i en radhuslänga. På andra sidan gatan var villor. Jag förundrades ofta över vilka som bodde i radhuset och villorna och kunde ibland tycka att landskapet var lite folktomt och öde. Jag bodde på trean. Vi var en miljömedveten familj med kompost och smulgubbar. Vår granne på ettan var också en barnfamilj. Grannbarnen verkade spännande och så livliga, men jag vågade inte ta kontakt med dem.  Jag var så väluppfostrad och blyg. På nian bodde en tre år äldre pojke som hetta Johan. Han var min ända vän på just min lilla gata. Hans pappa jobbade på SAS och deras familj åkte på flotta resor. Jag såg upp till Johan. Han lyssnade på Ratata på sin stereo som var en bilstereo med stärkare och högtalare. Det tyckte jag var ballt. Lyssnade på Freestyle gjorde vi också. Bonny M lyssnade jag på hos en alternativ dagmamma. Det var en sexig upplevense. Över järnvägen från där hon bodde fanns en fotbollsplan med ett snår bredvid, ett snår av konstiga rabarber som min far sagt var giftiga. Jättestora var de.