Hörde ett radioprogram på Röda korsets hemsida om skolan och blev varse om att psykiatrin är på intågande i skolan under namnet "Elevhälsan".
Jag kommer från en skolgång där läraren fortfarande spelade huvudrollen och är mins min tid i grundskolan med stor inspiration. Senare i livet har jag trasslat mig igenom psykiatrins institution. Nu ser jag med förskräckelse att den invecklade apparat som utgör psykiatrins institution flyttar in i skolan. Jag ser en skola som blir en liten parodi på samhället i stort, fyllt av mindfullness, utredningar och behandlingar. En skola där det finns nya yrkesroller för att säkra elevens emotionella, sociala och mentala hälsa. Nya yrkesroller med ett snävare ansvarsområde och en mer specialiserad kompetens. En simpel kurator duger inte längre. En mer komplext utformad skola.
Jag tänker mig att förtroendet för lärarens kompetens att först och främst undervisa och dessutom förtroendet för att kunna identifiera ett eventuellt stödbehov hos eleven är centralt för en enkelt uppbyggd skola. Visst skall läraren kunna begära in resurser i olika sammanhang och visst är det en form av fanatism att gå så långt att t.ex. ta ifrån barn med ADHD den medicinering som de behöver för att kunna fungera i vårt samtida samhälle.
Kanske jag inte säger mycket med detta, men jag hoppas att jag lyckats måla upp min bild av utvecklingen, mätt från då till nu, och att den bilden kan vara åtminstone ett underlag för reflektion.
Ursäkta om jag uttrycker mig på ett tekniskt, koncentrerat och fullständigt känslokallt sätt, ett resultat av mindfullness, utredning och behandling, men jag har ändå förhoppningen om att ni kan se någonslags kärna av kärlek i min analys.
Henrik Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar