Jag gick i den virtuella uppfinningen skolan som alla andra barn på Sveriges 80-tal med 30 andra barn och fick då lära mig att barnen i utvecklingsländerna, där den industriella revolutionen råder, arbetade på fabrik istället för att gå i skolan som vi i Sverige.
Det var svårt för mig att förstå gapet mellan, att de skulle jobba i fabrik, och vi skulle umgås i klassrum och leka på skolgård. I bilden som jag fick av skolan hade dessa barn fattiga förhållanden utan ekonomiska friheter och lek. Jag tror många i min generation delar den bilden. Jag tror att social fritid och lek förekommer normalt också i ett sådant industrisamhälle. Bilden av ett arbetsläger för barn är nog mer ett uttryck för ett dåligt samvete än ett normalt förekommande fenomen.
Min pappa skaffase ett jobb åt mig när jag var barn. Han tyckte nog att jag skulle få tillfälle att tjäna mina egna pengar. Vilket jag gjorde. Jag sålde DN på söndagar i ett villaområde inte långt ifrån där jag bodde. Pappa körde tidigt på morgonen till en bensinstation för att hämta en bunt Dagens Nyheter. Själv gick jag upp runt åtta eller nio, vill jag minnas. Förväntansfullt ville jag då veta om pappa hade hämtat tidningarna på morgonen. Han gjorde en alldeles unik DN-vagn som bara jag hade. Det var en grönmålad liten barnvagn med en kartonglåda målad i gult. DN-loggan var målad i rött på den gula lådan som var precis så stor att tidningarna fick plats på en trave inuti.
När jag kom upp i den åldern då jag kunde ställa mig abstrakta frågor som varför vi hade den virtuella uppfinningen skolan i Sverige svarade han:
"Jag var händig som barn och fick göra många jobb både i form av snickare, springpojke och som mentor åt min lillebror. Det var vanligare då i Sverige att barn arbetade som en del av familjens försörjning. Arbete var en del av uppfostran. Det sattes inte lika stor vikt på uttryckligen social uppfostran, isolerad från övriga samhället i form av skolor där man buntar ihop 30 barn av samma ålder utan naturlig anknytning till varandra."
Min far uttryckte vidare att med sin erfarenhet som lärare tyckte han att det var hämmande för barnens sociala utveckling med den virtuella uppfinningen skolorna. Barn kan lära sig av äldre barn istället för att en stor grupp barn av samma ålder skall lära sig från en enda ansvarig vuxen. I vissa av dagens skolor gör man försök med olika typer av mentorskap där äldre barn har ett visst ansvar för yngre barns arbetsuppgifter och utveckling. Det har visat sig ge en naturlig struktur av tillit över åldersgränserna och därför ett sundare klimat för eleverna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar