betong

     -  Usch vad här luktar, säger Anna. Var det du som fes pappa?

Jag tyckte frågan var väldigt pinsam och började tvivla i min papparoll då en far knappast kan vara så fåfäng att han skulle ha svårt att prutta i sin dotters närvaro.


      -  Nu måste vi stänga, säger personalen i TV-rummet.

Jag lämnar familjen och papparollen bakom mig och går till lägenheten. Jag fick lägenheten för ett halvår sedan efter att ha bott på Fenix ett tag. Jag passar på att raka mig medan personalen på gruppboendet har rast och motellet är stängt. Nu sitter jag här igen framför datorn inne på motellet och Anna kommer tillbaka.


      - Är det sant att Jesus kunde gå på vatten, och varför gjorde han det? frågar Anna.

Jag tänker att det blir svårt att svara på då jag aldrig träffat Jesus eller sett honom gå på vatten, men det är en sådan torr sak att konstatera att jag undviker att upplysa min dotter om detta. Jag knappar vidare på datorn. Det är en bra dator som sällan strular.


       -  Pappa! Varför gick Jesus på vattnet? frågade Anna.
       -  Jo, han skulle gå till Amerika. Han hade missat båten, sa jag.
       -  Vad skulle han göra i Amerika? frågade Anna.

Anna gillade att ställa frågor. Hon var duktig i skolan och tränade Jazz-dans på fritiden. Plötsligt uppträder psykosomatiska symtom och jag får lite psykotiska idéer om att det skulle vara hamiterna som attackerade mig. Funderar över hur sannolikt det är att dessa symtom skulle vara en form av attack, utförd av någon, och vad jag har för bevis för detta och inser att det måste vara en psykos. Psykoser är konstiga. Man kan ju aldrig veta om de stämmer eller ej. Men men, ingen rök utan eld.


       -  Pappa, vad skulle han göra i Amerika! skriker Anna.
       -  Jag vet inte, men han skulle väl gå på Mc Donalds eller nåt, vad vet jag, jag var inte där just då,
svarar jag.

Jag är rätt nöjd med texten jag skrivit så här långt och bestämmer mig för att gå ut och kolla om det finns en fimp att röka.

Nästa dag är det soligt och jag tycker mig se glimtar av verkligheten. I ett ljus eller i en skugga. Anna och jag går och handlar. Anna vill ha spagetti så vi köper det, och en burk tomatsås och grädde. Grädden snattar jag eftersom jag inte har råd. Anna lyser, hon tycker det är spännande. Vitlök och vinäger har vi sen tidigare. Att ha vinäger i tomatsåsen hade jag lärt mig av ett gammalt ex. Jag köper cigaretter också.


      -  Cigaretter är dåliga, och det är därför du har så dålig kondition pappa, säger Anna.
      -  Tobak är en hälsoprodukt, säger jag.

Anna som bara är tio år tycker jag är dum som påstår att cigaretter är en hälsoprodukt. Hon har hört från alla andra vuxna, att tobak är farligt. Just den här dagen har vi betonggjutning i köket på gruppboendet där jag bor, och Anna får vara med. Eva, som är personal, frågar Anna om hon vill göra en ljusstake. Hon vill hellre göra ett grytunderlägg med mosaik. Ett sånt som pappa hade så många av när vi bodde i Nynäshamn.


       -  Då kollar jag i källaren om vi har några färgade tallrikar vi kan slå sönder till mosaiken, säger Eva.

Eva är mycket duktig på sitt sociala jobb med att inspirera de boende till kreativitet. Hon är mycket övertygande i sitt pep och har en stark personlighet.  Anna krossar tallrikarna mot golvet med en hammare. Hon är fullständigt i extas när hon drämmer till. Eva hejar på och jag blir faktiskt lite orolig att något ska gå snett. Jag känner mig som en kärring medan jag står och tittar på när de två tjejerna går loss. Skärvorna är gula, röda och blå. Anna och jag får i uppgift av Eva att hitta en form att gjuta grytunderlägget i. Vi kommer inte på något och Eva föreslår en rund sockerkaksform. Jag klipper till en rund botten i styv kartong som passar sockerkaksformen så att grytunderlägget inte skall behöva gjutas för tjockt. Det känns tillfredsställande att kunna bidra i arbetet med gjutningen. Eva rör om i betongen för att den inte ska stelna. Jag klipper kartongen rund. När den passar formen lägger jag den i botten. Eva fyller på med betong. Jag smetar ut betongen i botten på sockerkaksformen ovanpå den runda kartongskivan. Anna och jag provar skärvor och pusslar på mosaiken. När Anna och jag besökte Park Guel i Barcelona blev Anna mycket fascinerad av Gaudis stora mosaiker. Det var fint väder den dagen och vi gick tillsammans hela vägen från Barrio Gotico vid vattnet, upp till Gaudis Park på höjden. Eva gör också ett grytunderlägg.

 

 

Kommer du nu?

-Kommer du nu?
-Ja, idag kommer jag.
-Var har du varit någonstans?
-Jag har funderat.
- Och vad har du kommit fram till?
- Jag vill leva med dig, även om du vill bli präst.
-Jag måste rådfråga Gud. Du har varit borta i 2 år.
-Men i mitt sinne har jag varit hos dig hela tiden, jag tror säkert Gud förstår.
- Men vad skall mina vänner säga, att du bara kommer tillbaka en dag.
-Tänk inte på dem, tänk på oss.
-Dom kanske blir oroliga för mig.
-Jag har saknat dig så, låt oss vara tillsammans.
-Jag kan inte släppa allt för händerna bara för att du kommer nu.
-Låt mig få vara med i processen att hitta tillbaka till varandra.
-Ja, kom in då, jag tittar på Gladiatorerna.
-Ja, va kul, jag tycker Herkules är så bra.

Hej Lena!

* Kommer du nu?
* Hej Lena!
* Vart har du varit?
* Jag har bott hos mina föräldrar. 
* Du kan ju inte bara försvinna och komma tillbaka nu.
* Jag har tänkt på dig och mig.
* I två år?!
* Jag försökte bryta mig loss, men kunde inte.
* Jaså!
* Du betyder allt för mig.
* Det gjorde du också en gång i tiden. Det tog mig hårt när du försvann.
* Du var psykotisk och jag var rädd.
* Jag lever ju alltid med risken att bli psykotisk.
* Men den risken är jag beredd att ta nu.
* Har du varit med någon annan?
* Nej.
* Jag vet inte.
* Låt oss hitta tillbaka till varandra.
* Jag vet inte. Det kostade så mycket att sakna dig så.
* Du kommer aldrig behöva sakna mig igen.
* Åh Henrik, du kan inte komma nu efter två år. Jag har ju precis kommit över dig.
* Förlåt Lena.
* Vad var det som gjorde att du väljer mig före rädslan för psykosen.
* Det är du som gör att jag väljer dig. Jag har aldrig träffat en så vacker människa som du.
* Jag måste tänka.
* Vi kan väl ta en promenad ner till badet idag, så får vi se hur vi känner imorgon
* Ja, det gör jag så gärna.

Heliga krafter

Det är inte så fruktansvärt tidigt när jag vaknar på morgonen och på gott humör går jag och gör kaffe. Dagens första cigarett blir så mycket godare om man har kaffe till. Jag går in i den lilla kokvrån med diskho och kokplatta. I diskhon står ett par odiskade koppar och på bänken finns rivna förpackningar till snabbnudlar. Jag diskar en kopp, fyller den med vatten och ställer den i mikron på en minut. I rummet spelar R&B-musik ur högtalarna från radion. Jag har lite hasch kvar sparad i ett litet väggskåp ovanför matbordets ena kortsida som står mot väggen. På bordet ligger tomma cigarettaskar och annat skräp. Mikron plingar och jag går och hämtar koppen med det varma vattnet. Snabbkaffet är Eldorados, det billigaste i affären, men smakar gott. Efter cigaretten tar jag på mig skorna och jackan för att gå över gården och in på Motellet. Det snöar och är blåsigt, så stillheten inne i Motellet blir påtaglig när entredörren stängs bakom mig.
- Hallå! ropar jag.
- Hallå! ropar Malin. Har du sovit gott? 
Motellet består av både personalutrymmen och besöksutrymmen. Vi har också separata kök, men på morgonen har personalen dukat upp frukost på bänken in till deras kök. Jag tar en talrik vaniljfil och äter med andakt. Den svala, rena smaken är som balsam för munnen. Efter filen ställer jag talriken i disken och fyller en kopp med kaffe och en skvätt mjölk. Jag tar koppen med mig tillbaka till lägenheten. Jag är sprallig över att jag lyckats spara den lilla haschbiten från i går och ger ifrån mig primala läten samtidigt som jag tar och river av en bit papper från ett av cigarettpaketen på bordet. Jag gör ett filter av pappret och meckar en joint. Jag röker och blir upprymd av heliga krafter.