Jag var på en föreläsning av en britt som jämnförde medeltiden kontra det moderna samhället. Eller som han sa, hjälte idealen mot konsumtions idealen. Och ställer mig efteråt frågan om de på medeltiden skulle se vår tid som en "ljus tid"
Idag är det fult att vara rojalist, men man tycker Kungen är så oförarglig att man småler åt hans tafatta försök till sin existens i samhället. Man tycker det är okej att öppet skratta ut honom. Men han får gärna vara kvar som någon slags clown maskot, medans man har annat att tänka på. En del "samhällsförändrare" vill ha bort honom med argument som jämställdhet i Sverige och att hovet kostar skattebetalarna onödiga pengar. Många ger Silvia Nazistkortet. Och en del är förfärade över hennes nya jokerleende hon fick hos plastkirurgen. (Det är ett misslyckat ingrepp, inget snack om den saken) Men de är kvar trots allt!
Varför, frågar jag mig då? Hur kan hovet idag existera som ett virtuellt fenomen. Med den enda uppgiften att representera Sverige utåt och hålla uppe moralen inåt, hos en viss typ av traditionellt sinnad människa. De leder inga trupper i strid sedan länge.
Men de står för något separerat från konsumtions idealen och den moderna tiden (trots Silvias ingrepp på leendet) En hemlig dröm om en hjälte ideal som inte är byggd på karriär i konsumtions samhället.
I Rasta Farian kultur är det helt på sin plats att dissa konsumtions samhället och dess karriärer fundamentalt, och kalla hela konceptet för Babylon (Ni vet de i Bibelns Babylon som en gång försökte bygga ett torn för att nå upp till Gud, Gud blev lack och straffade människorna med att dela deras språk in i många olika språk så att de inte förstod varandra längre. Tror vår tids Babylons torn är forskningen om artificiell intelligens, evigt liv och rymden, vad vi ska få för straff den här gången ska bli spännande att se) Rasta Mannen kallar kvinnan för Drottning och Rasta kvinnan kallar mannen för Kung
Ser nu att detta saknar sammanhang. Och är man raggare som Eddie Medusa kan man säkert säga allt detta mindre högdraget.
Men min kärnfråga måste ändå vara, är det någon egentlig ära i att lyckas med karriär och status symboler (som att kunna bjuda sina vänner på hembakt bröd och visa att man har "egentid", vår tids status symbol)?
Själv har jag tappat motivationen helt att prestera i Babylon.
Idag är det fult att vara rojalist, men man tycker Kungen är så oförarglig att man småler åt hans tafatta försök till sin existens i samhället. Man tycker det är okej att öppet skratta ut honom. Men han får gärna vara kvar som någon slags clown maskot, medans man har annat att tänka på. En del "samhällsförändrare" vill ha bort honom med argument som jämställdhet i Sverige och att hovet kostar skattebetalarna onödiga pengar. Många ger Silvia Nazistkortet. Och en del är förfärade över hennes nya jokerleende hon fick hos plastkirurgen. (Det är ett misslyckat ingrepp, inget snack om den saken) Men de är kvar trots allt!
Varför, frågar jag mig då? Hur kan hovet idag existera som ett virtuellt fenomen. Med den enda uppgiften att representera Sverige utåt och hålla uppe moralen inåt, hos en viss typ av traditionellt sinnad människa. De leder inga trupper i strid sedan länge.
Men de står för något separerat från konsumtions idealen och den moderna tiden (trots Silvias ingrepp på leendet) En hemlig dröm om en hjälte ideal som inte är byggd på karriär i konsumtions samhället.
I Rasta Farian kultur är det helt på sin plats att dissa konsumtions samhället och dess karriärer fundamentalt, och kalla hela konceptet för Babylon (Ni vet de i Bibelns Babylon som en gång försökte bygga ett torn för att nå upp till Gud, Gud blev lack och straffade människorna med att dela deras språk in i många olika språk så att de inte förstod varandra längre. Tror vår tids Babylons torn är forskningen om artificiell intelligens, evigt liv och rymden, vad vi ska få för straff den här gången ska bli spännande att se) Rasta Mannen kallar kvinnan för Drottning och Rasta kvinnan kallar mannen för Kung
Ser nu att detta saknar sammanhang. Och är man raggare som Eddie Medusa kan man säkert säga allt detta mindre högdraget.
Men min kärnfråga måste ändå vara, är det någon egentlig ära i att lyckas med karriär och status symboler (som att kunna bjuda sina vänner på hembakt bröd och visa att man har "egentid", vår tids status symbol)?
Själv har jag tappat motivationen helt att prestera i Babylon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar