Det sista Trolle gör innan han släcker lamporna och går och lägger sig är att titta på statistikkurvan på hur folk besöker hans blog. Han gillar att titta på den. Den går upp och ner och upp och ner osv. Man kan tycka att Trolle är lite väl upptagen med hur många som besöker hans blog, och kanske är det lite så, men att studera statistikkurvan är roligt tycker Trolle. När han vaknar på morgonen så är det just statistikkurvan han ser för sitt inre öga. Den går upp och ner och upp och ner i all oändlighet känns det som. Just denna morgon blir statistikkurvan en metafor för livet i stort. Det går upp och ner och upp och ner i all oändlighet. Det känns tryggt att veta. Ingen idé att oroa sig alltså.