Förbannelse

Babylon är Trolles förbannelse. Han ställer mobilens alarmklocka på ringning kl. 20.00 och 08.00 för att den skall ringa och påminna honom om att han skall ta sitt litium. 3 tabletter på kvällen och 2 tabletter på morgonen. Sen tänker Trolle att det låter bättre med att: Babylon är en illussion, för då kan det ju kvitta. Eller? Trolle tycker att hela diskussionen om Babylon, illussion och förbannelse är ganska förvirrande. Huvudsaken måste ju vara att man MÅR bra, inte vilken filosofi man fastslår som sanning. Vilket leder Trolle till att filosofera om hurvida en filosofi överhuvudtaget kan vara sann eller falsk.

Hursomhelst så var Linda, Trolles boendestöd, på besök imorse. Trolle hade morgonrock på sig och satte kaffekoppen i micron medans Linda tog av sig jackan i hallen. Radion stängde han också av. Linda brukar inte vilja ha varken kaffe eller vatten, så Trolle erbjöd henne varkendera. Trolle började med att kommentera Timbaktu som var det sista radion spelade innan den stängdes av. Trolle och Linda kom överens om att Timbaktu kunde skriva bra texter. "Nu när allt är grönt har vi glömt hur djävligt det kan vara", "Alla vill till himlen men få vill dö" t.ex. Så stämningen i köket hemma hos Trolle blev på en gång allvarlig och dessutom kände sig Trolle uppgiven. Samtalet blev dystert. Trolle försökte beskriva sina svårigheter. När Linda gick satte Trolle på radion, och vips! så blev han på bättre humör.

Vad fan menas med Babylon? Bob Marley sjunger "As we strive thrue Babylon" precis som om Babylon är Problemet, med stort P. Motsatsen till Babylon skulle vara Zion om man tolkar Bob Marleys "I am a lion in Zion" Zion är också judendommens förlovade land. Ska man tolka Bob Marley, och Ras Ta Farai som helhet, att Babylon är människans skapelse och Zion är Guds skapelse?

Trolle har en kompis, Vladan, som brukar citera bibeln. Ibland säger Vladan: "Du skall inte lita på ditt eget förstånd". Vad fan ska jag då lita på, undrar Trolle. Om jag inte kan lita på mig själv? "Spirit is a dancer" är ett mantra som Trolle nöjer sig med. Han slutar grubbla.

Senare får han en ny nöt att knäcka:
"Gud eller tur? Vad var det som gjorde att det gick så bra helt plötsligt?"
"Ödet eller slumpen?" skulle vara samma nöt om man förutsätter att ödet är Guds verk. Förvirrad igen går Trolle och kollar om pastan med tomatsås och ägg har svalnat tillräckligt för att han ska kunna äta den obehindrat.