tvång

Hej!

 Ur din text "Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT)"

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR VÅRD ENLIGT LPT
De grundläggande förutsättningarna för tvångsvård är att personen i fråga:

3. Motsätter sig erbjuden vård ...

 

 

 

Varför "erbjuder" man vård om det ändå blir sån vård vare sig man vill eller ej. Det liknar ju ett sjukt spel att "erbjuda" först.

 

Henrik Larsson RSMH

 

Tacksam för svar.

Hej !

I de allra flesta fall sker överväganden och beslut kring vård och behandling i samråd med patient (och ibland närstående) där man helt enkelt kommer överens om en behandlingsplan som båda parter uppfattar bra. I slutändan ligger det dock ett ansvar på vårdpersonal att rekommendera en vård som på ett rimligt sätt överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag håller inte med om din uppfattning att det skulle vara ett spel att tydligt rekommendera och erbjuda en patient den vård man bedömer att han/hon behöver. Tvärtom tror jag att det stärker dialogen med patienten och även rättsäkerheten då det i den stunden blir tydligt hur patienten tänker kring sitt vårdbehov och sin sjukdomsbild, något man i bästa fall kan ha en diskussion kring. Det är också viktigt att notera att detta endast är ett av totalt tre kriterier för tvångsvård och att samtliga tre ska vara uppfyllda. 

vänligen

Jonas Isaksson
Chefsöverläkare
Norra Stockholms psykiatri
Stockholms läns sjukvårdsområde

Hej Jonas!



Tack för svar. Jag trodde inte någon skulle svara. Vi pratar olika språk du och jag. När du säger "tydligt rekommendera" så tänker jag att man pratar om ett subjekt som inte förstår sitt eget bästa. Den attityden är faktiskt en form av stigmatisering som finns frekvent hos personal och läkarkår.

Att möta individen på samma plan tycks knappast finnas. Istället är det bråttom att tillämpa olika metoder som subjektet inte själv förstår att den behöver, och som personal och läkare har lärt sig i sin utbildning. Jag kan tråkigt nog vittna om att dessa beslut om vårdintyg eller annan tvång snarare stjälper än hjälper.

Det finns mer och ännu mer man kan ifrågasätta. Varför skulle jag som blivit befriad min frihet sammarbeta med mina fångvaktare? Vore inte det en bristfällig självrespekt, att krypa för makten?
Jag har reagerat med tystnad och matvägran tills jag blivit argsint och lagd i spänn bed, och sedan skändad och emotionellt skadad. Ett enormt hat byggs upp mot samhällsapparaten och ytterst vård och polis. Hatet tar sig sedan vidare mot alla skötsamma individer som stödjer samhällsapparaten. Hatet och utanförskapet växer sig större och större. Allt för att man blir utsatt för empatilösa robotar som utför olika "behandlingar" på subjektet.



Henrik.

Hej Henrik !

 

Kanske talar vi olika språk och har delvis olika i utgångspunkter i denna fråga. Men, jag är väl medveten om att tvångsvård ofta inkräktar på brukarens integritet, autonomi och att vården ibland kan försvåras av att den sker på tvång, just som du beskriver. Samtidigt är min inställning att tvångsvård ibland är nödvändigt och t o m i vissa fall kan vara livräddande. Det är vår ständiga strävan att hamna rätt i denna etiska balansgång samt att tillämpa tvångsvård på ett rättssäkert sätt och så skonsamt som möjligt. Jag beklagar de negativa erfarenheter du har av vården.

 

m v h

 

 

Jonas Isaksson

Chefsöverläkare

Norra Stockholms psykiatri

Stockholms läns sjukvårdsområde














Hej Jonas!





Varför beklagar du det?
Se till att det sker en förändring istället. Man har inte tvångsvård i alla länder...



Henrik.