Fattig...

...är en ekonomiskfråga.
Många gånger har man inte råd att införskaffa den näring som kropp och själ behöver.
Att ha pengar till att köpa en kaffe på en offentlig plats och få delta i samhället på lika villkor utan att bli bortkörd till ett utanförskap och en institution.


Kroppen är en fantastisk maskin som inte låter sig tuktas så lätt. Den har behov som ägaren måste tillgodose. Att tillgodose dessa behov förutsätter dock en ekonomi.


Förtroendekapital är också en slags ekonomi som måste vårdas


Genom förtroendekapitalet har vi rättigheter och skyldigheter i Sverige.


Att tillåta sin själ ha drömmar och ambitioner och samtidigt ges tillgång till de nycklar som krävs för att skrida till verket med att bidra i samhället, på sitt alldeles egna speciella sätt.


Staten är också fattig tydligen, eftersom det sparas så mycket på psykiatrins bekostnad.


Medicin är ett billigare alternativ. Medicinera bort ADHD och andra själsliga egenheter. Så vi blir en homogen grupp redo att leva upp till idealen och dess krav på att prestera, för att få delta i samhället.


Det kostar nämligen pengar när maskinen inte presterar på topp!


Många säger att pengar inte spelar någon roll eftersom det ändå är själen som måste må bra. Men hur bra mår den om man alltid måste leva på en provisorisk lösning, helt utan en plan B och den trygghet en plan B för med sig. Något att falla tillbaka på om man misslyckas och en ekonomisk trygghet som ändå ger utrymme för planering, investeringar och nya mål. Detta är en hälsofråga långt viktigare än vården med tillhörande försäkringskassa vill erkänna.