Fullt friskt att hata

Papprerna jag stoppat bak i byxlinningen i brist på väska ramlar plötsligtut ut över golvet i gången mellan tunnelbanan och pendeln. Fötter trampar och jag böjer mig ner för att samla ihop papprerna. Jag hör då en man kommentera: "Här sprids det papper." Ett hat rusar fram i mig. Jag säger med löje i rösten: "Ja-a". Mannen blir ställd och jag blir tillfreds.