Mitt slut är bakom mig. Min början framför. Jag lever i nu alltid.
Jag bor i ett hus. Ett av sten och ett av tro. Huset av sten håller mig varm om vintern och huset av tro håller mig från att kastas hit och dit av nya "rön". Mitt hus av tro kan också kallas mitt jag. Båda husen har dörrar och fönster, och möjligheterna är oändliga. Ett ändligt hus i en oändlig värld. Om jag ser ut genom köksfönstret kan jag se bort i den oändliga horizonten.
Det finns ingen mening med att göra sig av med sitt hus eller att upplösa sig själv.
Jag bor i ett hus. Ett av sten och ett av tro. Huset av sten håller mig varm om vintern och huset av tro håller mig från att kastas hit och dit av nya "rön". Mitt hus av tro kan också kallas mitt jag. Båda husen har dörrar och fönster, och möjligheterna är oändliga. Ett ändligt hus i en oändlig värld. Om jag ser ut genom köksfönstret kan jag se bort i den oändliga horizonten.
Det finns ingen mening med att göra sig av med sitt hus eller att upplösa sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar